Akuten
Nu har jag ju dock något mindre kul att berätta, igår när jag ställde mig i duschen så kände jag liksom hur magen drog ihop sig, den liksom spände sig som om den väntade på ett slag. Men de var inget mer med det, så jag tänkte inte på det och gick och la mig i sängen och tittade på en film, sen kände jag att den liksom spände sig ännu mer och sen bröt helvetet ut, min mage drog ihop sig i kramper. Alltså jag har spytt av mensvärk, men de här, de här var en klass för sig. Helvete vad ont det gjorde. Så jag grät, jag låg inne i mitt rum så jag försökte ringa pappa som var i vardagsrummet eftersom jag inte kunde gå. Men någon dammsög så ingen hörde hans telefon. De var då jag började skrika, smärtan kom i vågor, jag kunde inte andas, jag hyperventilerade och kallsvettades, då hade tydligen Jenny hört mig och sagt till pappa att jag grät. Så han kom inrusandes och jag bara skrek, jag gallskrek och grät rätt ut. De försökte få mig att berätta var det gjorde ont, efter ett tag sa de att vi måste åka till akuten men jag ville inte, jag ville verkligen inte. Men tillslut blev jag tvungen att ge med mig för smärtan gick inte över. Så vi åkte in och behövde inte vänta så länge, sedan tog de blodprover, blodtryck, tempen och urinprov. Jag fick ha en slang i armen medan vi gick ut till väntrummet och väntade på doktorn, där satt vi i en och en halv timme, jag höll på att svimma där ute. Men tillslut kom vi in och doktorn kände på min mage och frågade var det gjorde ont. Sedan drog han slutsatsen och sa att antingen var det en cysta som spruckit, eller så hade jag tarmvred eller så är det min blindtarm och är det min blindtarm så måste jag opereras, så det hoppas vi inte på.
Usch den där smärtan önskar jag ingen. Fyfasen.
Kommentarer
Postat av: Anaïs Wilson
Oh nej! Hoppas verkligen det ordnar sig!
Trackback